Namn
Henrik Nilsson Thelander
Bor i
Ett hus i Genarp, nära naturen, det gillar jag.
Mejl
henrikthelander@outlook.com
Ålder
Född 1976
Stjärntecken
Fisk
Familj
Fru och två döttrar.
Intressen
Många, men tycker nog mest om att cykla mountainbike i skogen, spela padeltennis och spela musik.
Favoritfärg
Blå
Favoritmat
Glass
Bästa film
Svårt, gillar många filmer, och vet inte om de är de bästa, men det är de här jag minns som viktiga för mig: när jag var tio – Den oändliga historien, när jag var femton – Döda poeters sällskap, när jag var 30 – Into the wild, nu – ah, jag vet inte, det är väl alla de och femtio till.
Bästa bok
Ronja Rövardotter, att skapa en sådan värld och med det språket skulle jag också vilja göra.
Bästa låt
Kan jag egentligen inte välja, det finns så många och det beror på mitt humör, men om jag måste så … ”Shoreline” skriven av Henrik Berggren, jag är svag för fina och ledsamma melodier.
Favoritskolämne
Svenska i mellanstadiet, när vi fick skriva egna ”miniböcker”
Det kommer lite överallt ifrån, inspiration kommer nog mycket från andra böcker, filmer och tv-serier, medan själva idéerna till berättelserna mest kommer från drömmar, platser jag besökt eller saker jag varit med om. Gemensamt för de böcker jag hittills skrivit är att de börjat som en godnattsaga för någon av mina döttrar.
Jag skriver främst för mig själv och mina två döttrar. Och jag tänker att det som vi tycker är spännande och gillar att läsa om, det kanske andra också gör. De böcker jag hittills skrivit räknas som barn- och ungdomslitteratur, men jag tänker nog att det mest är en genré och försöker skriva berättelser som kan uppskattas av alla åldersgrupper. Jag uppskattar ju själv till exempel Astrid Lindgrens böcker lika mycket idag som när jag var liten.
Jag skrev min första berättelse när jag var 6-7 år gammal. Den ligger i en kartong i arbetsrummet tillsammans med en en massa andra små böcker jag skrev när jag var mindre. Jag skrev många berättelser när jag växte upp och tänkte nog hela tiden att jag skulle bli författare när jag blev stor (förutsatt att jag inte blev Indiana Jones förstås). Men när jag blev fjorton, femton tog andra intressen över, och under en lång tid skrev jag mest i skolan och i jobbet. Jag kände att jag saknade något och gjorde några försök att påbörja olika bokprojekt, men kom aldrig särskilt långt med dem. De hamnade alla i papperskorgen. Men jag skrev mycket låtar, både melodier och texter, och varje låt är ju en berättelse, så jag fick nog utlopp för mitt behov av att skriva där. Så, för några år sedan, när jag fått egna barn och återupptäckte barn- och ungdomslitteraturen, gick det upp för mig att det var den sortens berättelser jag saknat och främst ville skriva. Jag anmälde mig till en kurs på folkuniversitetet om att skriva och illustrera barnböcker och sedan var jag igång igen…
Jag tycker mycket om att formulera mig i skrift och känner faktiskt att jag är bra på det. Jag har ofta fått höra av andra som läst något jag skrivit att jag skriver bra, och det har väl till slut gett mig en skjuts att våga göra det jag drömt om sedan jag var liten; att skriva böcker. Att det går att skapa hela världar och fylla dem med invånare och historier med hjälp av enbart ord tycker jag är häftigt och väldigt kul. Att skriva är ganska mycket som att leka.